Intervju med Achiro Patricia Olwoch


I augusti i år fick tv-serien The Coffee Shop priset i kategorin bästa tv-drama på Uganda Film Festival 2016. När skaparen av serien, Achiro Patricia Olwoch, nåddes av beskedet att den hade vunnit befann hon sig på Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby.

En onsdag i början av september har Achiro Patricia Olwoch besökt Säveskolan i Visby. En klass med ensamkommande flyktingbarn, främst från Afghanistan, får språkundervisning med film som redskap.
– De visade mig en film som de hade gjort och jag visade dem en av mina filmer. Jag blev överväldigad av samspelet och utbytet mellan oss. Vad jag verkligen uppskattade var att man samlat olika kulturer i en klass. Det var barn från Afghanistan och Pakistan tillsammans med svenska barn, det var mycket intressant att få uppleva mångfalden i gruppen, säger hon.

Dramatikern och filmregissören Achiro Olwoch föddes i exil i Nairobi under pågående krig i Uganda 1978 och bor idag i Ugandas huvudstad Kampala. Hon hämtar stoffet till sina berättelser från verkliga situationer i livet och drivs av olika frågeställningar och problem i samhället – ofta med inslag av fiktion i intrigen.

Det här är hennes första besök i Visby, men hennes andra besök i Sverige. Första gången hon reste till Sverige var 2012 då hon deltog i International Women Playwrights möte i Stockholm. Det var där hon fick höra talas om Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby.
– Visby är en fin och lugn liten stad, jag tycker mycket om den rofyllda atmosfären här, säger hon.

När hon anlände till Centret blev hon först förvånad över att fönstren inte var försedda med inbrottssäkra galler. De första dagarna var hon rädd för att någon skulle kunna bryta sig in.
– I Uganda måste du alltid ha inbrottssäkra fönster, även om du bor på åttonde våningen. Jag insåg snart att jag kunde känna mig trygg här och lyckades arbeta hela natten utan att vara rädd för att någon skulle ta sig in. Jag antar att det är sådana här småsaker som gjorde skillnad för mig. Det som man kanske tar för givet när man bor här i Europa, men som var något helt nytt för mig, säger hon.

Vanligtvis börjar hon arbeta vid tretiden på eftermiddagen och fortsätter att skriva hela natten fram till fyratiden på morgonen.
– Jag arbetar bäst nattetid då jag får lugn och ro, säger hon.

Just nu arbetar hon med tre olika filmer samtidigt: dokumentären My Prison Diary, featurefilmen The Surrogate och pjäsen The Child Bride.
– Jag har hunnit med så mycket under mina tre veckor i Visby. Det här är första gången jag vistas på ett författarresidens och jag kan koncentrera mig bättre här, kanske för att det är långt hemifrån, tror hon.

Längtan efter att berätta historier
En dag tog mamman till en av Achiros vänner, som bor på Gotland, med henne på en utflykt till den södra delen av ön.
– Jag älskar naturen och tog en massa bilder och filmade under resan. Jag tror att jag ska göra en liten dokumentärfilm om min vistelse i Sverige, säger hon med ett leende.

Under utflykten stannade de till på konstgalleriet Körsbärsgården i Sundre.
– Jag minns särskilt ett rum med fyra bildskärmar, alla med en speciell färg. På varje monitor visades korta dokumentärfilmer med konstnärer som gjorde allt möjligt (fyra filmer av SIMKA, Simon Häggblom och Karin Lind). Jag har inte sett något liknande i Uganda, det finns inte så många utställningar med samtidskonst där. Besöket på konstgalleriet öppnade mina ögon och väckte intresset för att leka med min vision om filmskapande. Konstverket inspirerade mig att tänka utanför ramarna, att experimentera med olika uttryck, berättar hon för mig.

När hon var i 20-årsåldern arbetade hon som flygvärdinna under sex år innan hon inledde sin karriär inom skrivande.
– Jag hade varit bra på engelska och att skriva uppsatser under hela skoltiden, men jag trodde inte att jag skulle kunna försörja mig på mitt skrivande, säger hon och fortsätter:
– I Uganda har vi inte en läskultur, så därför har vi inte heller en yrkesmässig skrivkultur. En dag erbjöd en av mina vänner mig ett jobb som redaktör för en bok. Jag lämnade min anställning som flygvärdinna för att bli redaktör. Och senare hittade jag min röst som skribent.

Hon gick omkring och bar på många berättelser. Först började hon skriva artiklar i dagstidningen Monitor om en kvinnas upplevelser i en minibuss, med en stor dos humor. Berättelserna skildrar hur det kan kännas att resa med kollektivtrafiken i Kampala och publicerades senare i boken Achiro's Kamunye Conversations.
– När mina texter publicerades fick jag självförtroende att fortsätta skriva, säger hon.

Det var under en tre veckor lång workshop som hon lärde sig hur man skriver ett filmmanus. Kortfilmen On time var Achiro Olwochs allra första film, som hon utvecklat till ett manus under workshopen och som hon sedan regisserade själv och även spelade en av huvudrollerna i. On time blev också en prosaberättelse, som nyligen publicerades i en antologi i Sydafrika. En historia om en flicka som blir offer för kriget i norra Uganda.

– Berättelsen låg nära mitt hjärta. Kriget i norra Uganda pågick i nästan 22 år. De flesta av mina historier utspelar sig på denna plats och skildrar olika händelser där. Den här historien handlar om en sjuårig flicka som försöker skaffa mat till sig själv och sin familj. Om hon inte lyckas kommer alla att dö, hon är deras enda hopp, säger Achiro och tillägger:

– Som jag sa så har vi ingen tradition att läsa böcker i Uganda, men människor är bra på att titta på saker. Jag insåg att jag kunde berätta en historia genom filmmediet. Det var drivkraften för mig att börja göra film. Det var tack vare min berättarlust, men också vetskapen om att det är ett medium som alla i hela världen kan ta till sig och beröras av.

Tv-serie inspirerad av samtal med vänner
En av hennes förebilder är den indiska filmskaparen Mira Nair. Hennes senaste film är Disney-filmen Queen of Katwe (USA, 2016) som handlar om en flicka i Uganda vars tillvaro förändras drastiskt när hon börjar spela schack.
– Hon har gjort film i över 30 år nu och hon har lyckats i Hollywood. Hon är min allra största inspiratör, säger Achiro.

En annan förebild är den ugandiska dramatikern Deborah Asiimwe.
– Vi möttes när vi skrev för radion för tio år sedan och har sedan dess varit goda vänner. Det var hon som fick mig att börja skriva pjäser och att skriva professionellt. Hon är praktisk och ställer frågor såsom ”Hur kan du bli en bättre författare?”

Achiro Olwoch är skapare och manusförfattare till tv-serien The Coffee Shop, som visas på Urban TV i Uganda och på betalteve över hela Afrika.
– Det är det enda manus jag skriver som inte handlar om konflikten i norra Uganda. Det är en sitcom med mycket humor, men den handlar också om situationer ur verkliga livet. Man kan säga att det är tungt innehåll även om det är en komedi, förklarar hon.

När Achiro bodde i Nairobi brukade hon träffa ett gäng vänner efter jobbet. Varenda dag möttes de på samma café.
– Alla hade olika personligheter, vi var fyra vänner som träffades och pratade om vad vi varit med om under dagen. En gång när jag satt där själv på caféet och väntade på att de andra skulle dyka upp, tänkte jag: Undrar om jag skulle kunna skriva ner våra samtal? Det var så idén föddes. En av karaktärerna i tv-serien är jag: vi tänker och klär oss på samma sätt. Alla karaktärer är inspirerade av verkligheten.

Under sin vistelse på Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby fick hon veta att serien fått pris för bästa manliga och kvinnliga skådespelare samt bästa tv-serie på Uganda Film Festival.
– En vän skickade ett sms mitt i natten och berättade att The Coffee Shop vunnit, och jag svarade: Vad vann den? Hon skrev: ”allt”. Det kändes helt fantastiskt.

Ett projekt som hon skulle vilja arbeta med under nästa år är att renskriva, redigera och publicera sin pappas manuskript. När han dog 1994 hittade familjen sju olika manus som fadern hade skrivit på skrivmaskin på tunt och skört papper.
– Han var inte författare till yrket, han var jordbrukare, säger hon.
– Vi visste inte om att han skrev. Nu är det hög tid att publicera dem, bättre sent än aldrig. Det var som att hitta en skatt.

Text och foto: Maria Molin


 
Sölvi Björn Sigurðsson
Intervju svenska
Interview English

Pauliina Haasjoki
Intervju svenska
Interview English

Antje Rávic Strubel
Interview English
Intervju svenska
Ersi Sotiropoulos
Intervju svenska
Interview English

Sofia Nordin
Intervju Svenska

Achiro Patricia Olwoch
Intervju svenska
Interview English

Andrei Ivanov
Intervju svenska
Interview English

Agnieszka Pokojska
Intervju svenska
Interview English