Andrei
Ivanov
Under vistelsen
på Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby förra hösten, blev han
så påverkad av omgivningen att han gjorde den till en del av historien. Hans
nyutkomna roman The Argonaut inleds med att huvudpersonen sitter i
Botaniska trädgården i Visby. Den estniska författaren Andrei Ivanovs alter
ego.
– Jag kan tillbringa många timmar i den trädgården, en sagolik plats, säger
han.
Det är hans
andra vistelse på Östersjöns författar- och översättarcentrum. Första besöket
var i oktober förra året.
– Jag blev så inspirerad av miljön här på Gotland och när jag skrev ner mina
intryck insåg jag att det skulle passa in i min bok, säger han.
Andrei
Ivanov, som föddes i Tallinn i Estland 1971 då landet var en Sovjetrepublik, studerade
språk och litteratur på universitetet i Tallinn. Han tillbringade många år i
Skandinavien, där han först bodde i ett flyktingläger i Danmark och senare i ett
hippiekollektiv i Hesbjerg på ön Fyn, och han har även rest omkring i Norge. Idag
bor och arbetar han i Tallinn, och skriver sina romaner på ryska. Ivanov har
fått många litterära utmärkelser, bland annat Estniska Kulturhuvudstadspriset
för romanen Hanuman’s Journey to Lolland.
Han senaste
bok, The Argonaut, kom ut i Estland i början av året. Den här hösten
publicerades en av hans romaner i Frankrike för första gången, Le Voyage de
Hanumân (Hanuman’s Journey to Lolland), och i oktober reser han till
Paris för att delta i intervjuer och författarsamtal. Huvudpersonerna i
boken är illegala invandrare som gömmer sig i ett flyktingläger i Danmark.
– De försöker upptäcka något där, men framför allt försöker de överleva. Båda
har förstås sin egen specifika historia, den ena av dem är från Indien och den
andra är en ryss från Estland, men jag har fokuserat på situationen som de
befinner sig i just nu.
Boken bygger
på hans egna erfarenheter då han bodde i ett flyktingläger i Danmark i slutet
av 1990-talet.
– Jag hade en mängd skäl till att skriva den här romanen och jag koncentrerar
mig på samhället och hur det fungerar, säger han.
Under sin
tid i Visby den här gången, skriver han på en bok med titeln Beauregard,
om ryska emigranter och tvångsförflyttade personer som bodde i Frankrike och
Tyskland efter andra världskriget. Teman som flykt och immigration, brännande aktuella
ämnen idag, spelar alltid en roll i hans berättelser.
Drömmen
bortom landets gränser
Andrei Ivanov började
skriva redan som liten, dikter och dagbok där han skrev ner sina upplevelser
och känslor.
– Jag började klippa till små häften där jag skrev ner mina egna sagor, säger
han.
Som barn sov
han dåligt och drömde intensivt.
– Jag hade en mycket livlig fantasi och tyckte mycket om att berätta historier,
att hitta på dem och samla dem i minnet.
När han åkte
på sommarläger tillsammans med andra barn, var han den i gänget som berättade godnattsagor.
– Jag lyssnade alltid på vad de andra barnen berättade för mig om vad de varit
med om, och jag fantiserade ihop historier utifrån deras upplevelser. Jag insåg
att jag kunde använda olika livsberättelser och bygga vidare på dem i min egen
fantasivärld. Jag minns att jag blev inspirerad av att sitta där i det
nedsläckta rummet medan de andra barnen lyssnade på mig, säger Andrei.
När han var
14 år gammal skrev tillsammans med en vän en berättelse om en kille som rymde
från Sovjet.
– Min vän kom på en fantastisk början på historien som vi hittade på
tillsammans: ”Nu är det dags, sa jag till mig själv, och steg in i det öppna
bagageutrymmet.” Killen gömde sig i en stor resväska och fördes på så sätt in i
ett annat land. Vi fantiserade om hur ett liv utanför Sovjets gränser skulle
kunna se ut.
Efter
gymnasiet sökte han till en sjöfartskola, men klarade inte intagningsproven eftersom
han hade svårt för matematik.
– Drömmen om att lämna landet fanns fortfarande inom mig, att segla iväg och
sedan lämna fartyget, säger han.
Istället
började han studera rysk litteratur på universitetet i Tallinn och det var där
som han upptäckte författaren Vladimir Nabokov, som har varit en av hans stora
inspiratörer sedan dess.
– Jag tycker att han är en genial författare, en av de bästa; hans sätt att
förnimma tillvaron och finna de exakta orden, säger han.
Nabokov var
Andreis huvudämne på universitetet och han skrev om hans verk medan han även
studerade den irländska författaren James Joyce och litteratur av ryska
invandrarförfattare.
– Jag arbetade som nattvakt på en fabrik medan jag skrev min avhandling om Nabokov,
berättar han.
– På dagen gick jag till biblioteket för att studera. Jag isolerade mig
eftersom jag ville koncentrera mig på mitt skrivande. Det var en svår tid, jag
tror att det var därför jag påbörjade min resa när jag var klar.
Under den
här tiden skrev han sin första roman, men han var missnöjd och brände den.
Åratal senare insåg han att han ville slutföra den, men på ett annat sätt
eftersom han hade förändrats som person.
– Det var The Argonaut. Jag skrev om den helt, men den ursprungliga idén
att kombinera Nabokovs beskrivande stil med James Joyces medvetandeström/inre
monolog-teknik behöll jag från mitt första försök, säger han.
En
utopisk idé
Under sin vistelse
på Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby förra året, gjorde han
en dagsutflykt till Fårö. En bild som han tog då på kuststräckan med raukar användes
till omslaget på hans roman The Argonaut. Han tog även en bild på en av 50-talsbilarna
utanför kultstället Kutens bensin på Fårö, som senare dök upp på
omslaget till boken The Confession of a Lunatic.
– The Argonaut inleds med att huvudpersonen sitter i Botaniska
trädgården i Visby. Det är flera personer som berättar historien och en av dem
befinner sig i Visby. Han skriver e-mejls till en vän om bland annat en resa
till Fårö. Han skriver om det där 50-talscaféet, Ingmar Bergmans hus och Bergmancenter.
Han är baserad på mig själv, mitt alter ego, säger Andrei.
Medan han
skriver till sin vän försöker han att komma på varför han reser oavbrutet.
– Ett av skälen till att han kom till Sverige var att han har en utopisk idé
som går ut på att göra världen bättre. Han tror att han kan finna svaren på
sina frågor i Sverige. Han förstår att han är en sorts Don Quijote på det
sättet, men han försöker åtminstone, berättar han för mig.
– Jag har
fortfarande den där känslan av att alla söker efter något hela tiden. Vi kanske
glömmer vårt mål, men alla har det i sig: Argonautan (en sorts bläckfisk som
romantiteln refererar till), pilgrimen, resenären – alla är vi på jakt efter
vårt eget öde eller att upptäcka våra talanger och förverkliga våra drömmar.
För några
dagar sedan hittade han romanen Darling River av Sara Stridsberg i en
bokhandel i Visby. Han såg att den var inspirerad av romanen Lolita av Nabokov
och nu försöker han läsa den på svenska, eftersom han förstår både danska och
norska.
– Den är väldigt vacker, en riktigt bra roman, säger han.
Andrei
Ivanov uppskattar den avstressade stämningen på Östersjöns författar- och
översättarcentrum.
– Ibland behöver du koppla av och Visby är perfekt för det, säger han.
– Du kan gå till köket, prata med andra här och omedelbart känner du dig
avslappnad. Jag lyssnar på de andras berättelser medan vi äter middag
tillsammans. Det är inte så hälsosamt att stanna kvar i sin skrivarbubbla under
flera månader i följd, det kan kännas tungt. Jag tycker
att organisationen här är idealisk.
Text och foto:
Maria Molin