Selma Ancira
Den mexikansk/spanska översättaren Selma
Ancira fick höra om Östersjöns författar-och
översättarcentrum under en vistelse på Translation
House Looren i Schweiz. Hon ansökte och tillbringade
tre veckor på centret i Visby förra våren.
– Jag hade aldrig varit i Sverige tidigare och jag måste erkänna att jag blev
djupt förälskad både i Stockholm och Gotland. Det är en magisk ö! Jag hade inte
ens hunnit lämna Visby när jag började känna mig nostalgisk och ville återvända,
säger hon.
Vi börjar
med hennes förnamn. Selma Anciras pappa, som var en
mexikansk skådespelare och en hängiven bokläsare, var väldigt förtjust i
författaren och Nobelpristagaren Selma Lagerlöfs romaner.
– Mitt namn är en väldigt fin
present från mina föräldrar. När jag föddes 1956 bestämde de sig för att ge mig
namnet Selma, eftersom de båda tyckte så mycket om den svenska författaren.
Vi sitter i
biblioteket på Östersjöns författar-och översättarcentrums övervåning, dagen
innan Selmas hemresa till Barcelona. Det är hennes andra vistelse på centret
och hon har varit här i nästan en månad nu. Det är februari och Visbys
kullerstensgator är täckta av snö och is.
– För mig som översättare har det varit en fantastisk upplevelse att komma till
Sverige och upptäcka den här underbara ön. Kanske på grund av mitt namn – jag
har alltid vetat varifrån det kom, blev jag väldigt fäst vid Sverige, säger hon
och fortsätter:
– Varje morgon när jag vaknar och ser ut på domkyrkan, hustaken och havet
känner jag mig så tacksam. Allt är så vackert här! Den här lugna och stillsamma
platsen erbjuder idealiska förutsättningar för ett arbete av det här slaget. Att
arbeta omgiven av skönhet, kan du föreställa dig något bättre?
Varje dag i
Visby, oavsett vädret, följer hon strandpromenaden längs havet norrut och promenerar
tillbaka genom skogen och innerstan, i sällskap av historiens vingslag. Selma
är en entusiastisk fotograf.
– Jag uppskattar att ge mig ut på långa promenader med min kamera. Översätta,
promenera och fota är hela min tillvaro här. Efter en dag med Tolstoj och havet
eller Tolstoj och skogen är det otroligt berikande att träffa de andra
översättarna och författarna i köket. Jag har lärt mig mycket av de andra i
huset. Det är en atmosfär som bjuder in till vänskap och kreativitet.
Just nu
översätter hon en bok med aforismer av Leo Tolstoj i två volymer, ”Livets stig”,
från ryska till spanska.
– Det är ett filosofiskt verk på över 500 sidor, som aldrig har översatts till
spanska förut. När jag kom hit i januari räknade jag med att hinna översätta hälften
av första volymen och kan du tänka dig – igår avslutade jag första utkastet av
hela! Det är otroligt hur mycket du får gjort här.
På
1970-talet när Selma gått ut skolan i Mexiko flyttade hon till Ryssland, dåvarande
Sovjetunionen, för att studera vid Moskvas statliga universitet med fokus på
rysk 1800-talslitteratur. Eftersom hennes pappa var teaterskådespelare och
väldigt förtjust i rysk litteratur, hade hon växt upp med Tjechovs pjäser,
Gogols noveller and Dostojevskijs romaner.
– Det var bakgrunden till att jag bestämde mig för att resa till Ryssland. Det
var på något sätt en logisk konsekvens av min utbildning. Jag sökte ett
stipendium och fick det, vilket ledde till att jag tillbringade nio år i
Moskva: ett år för att lära mig ryska, fem år på universitetet, där jag läste
rysk litteratur och språk och slutligen tre år för en filosofie doktorsexamen,
säger hon och tillägger:
– Det var svårt på flera sätt. Jag var mycket fäst vid min familj och för
första gången befann jag mig långt hemifrån. Klimatet var väldigt annorlunda
från vad jag var van vid. När jag anlände till Moskva kunde jag inte ett enda
ord ryska, så i början var det en ganska komplicerad tillvaro. Trots detta är
det en av mina mäktigaste livserfarenheter. Jag lärde mig mycket, inte bara ett
nytt språk.
På den tiden
spelade Selma quena, en traditionell flöjt från
Anderna, i en folkmusikgrupp tillsammans med andra studenter från Sydamerika.
De reste runt till olika städer i Sovjetunionen och spelade sin musik, vilket också
var en oförglömlig upplevelse, menar hon. Under många år var hennes mål att bli
lärare i rysk litteratur och språk efter att ha avslutat sina studier, men så
hände något som fick henne att ändra sina planer. Hon läste en bok som innehöll
brev som tre poeter, Rainer Maria Rilke, Boris Pasternak och Marina Tsvetajeva,
skrev till varandra under sommaren 1926.
– När jag började läsa de här breven kände jag plötsligt ett behov att
översätta hela boken. Jag var bara tvungen att dela den skatt som jag funnit
med andra spansktalande.
”Brev
sommaren 1926” blev den första boken som Selma Ancira
översatte, 23 år gammal, med stöd av Evgenij Pasternak, poeten Boris Pasternaks
son.
– Det var så allt började och från den stunden har jag vigt mitt liv åt
översättning. Jag tror att det är mitt kall i livet.
Under hennes
sista år i Moskva började hon läsa grekiska, ett språk som hon velat lära sig
sedan hon var liten och fick ett vykort från Aten, som hennes föräldrar besökte
under en resa i Europa. Bilden på Parthenontemplet uppe på Akropolis etsade sig
fast inom henne och hon lovade sig själv att hon skulle besöka den vackra
platsen en dag.
– I Mexiko är det tradition att föräldrar bjuder in till en stor fest när deras
döttrar fyller 15 år. Jag frågade mina föräldrar om de skulle kunna ta med mig
till Grekland istället, och det gjorde de! Vi reste dit hela familjen. Naturen,
kulturen, ljudet av språket, det förtrollande havet, antikens värld med all sin
skönhet – allt detta fascinerade mig, berättar hon.
Sommaren 1982
reste hon till Mexiko för att jobba som översättare i ryska på teater- och
musikfestivalen Cervantino. Under festivalen fick hon
även möjlighet att följa ett grekiskt teatersällskap och försöka lära sig mer
av språket.
– Då vi hade samlats för frukost tillsammans på hotellet den sista
festivaldagen delade en representant för Greklands kulturdepartement ut
presenter till personer som hade arbetat med sällskapet. Jag kunde inte tro
mina öron när jag hörde mitt namn ropas upp. Jag blev erbjuden ett ettårigt stipendium
vid Atens universitet för att studera det grekiska språket och litteraturen. Han
sa: “Under de här dagarna har vi kunnat se hur mycket grekiska betyder för Selma
och vi vill på detta sätt uppmuntra henne”.
Sedan dess
har Selma översatt mer än hundra titlar från ryska och grekiska till spanska.
Hon har fått priser för sitt arbete, däribland “Nationella översättarpriset” i
Spanien, “Pushkin- medaljen” i Ryssland och “Tomás Segovia-priset” för litterär översättning i Mexiko. Nyligen
fick hon motta det prestigefulla priset “Read Russia”
för sin antologi “A Whimsical Landscape of Russian Literature”
utgiven av Fondo de Cultura
Economica i Mexiko.
– Jag har haft turen och förmånen att främst få översätta böcker som jag tycker
mycket om, pjäser som jag väljer själv och författare som jag är väldigt fäst
vid, säger hon.
– För mig är det oerhört viktigt att lära känna författaren väl och låta honom
eller henne bli en del av mig själv. Det är därför som jag oftast översätter
samma författare.
Hon skrattar.
– I min bibliografi finns det få författare, men många böcker.
Sedan hon
flyttade till Barcelona 1988 har hon arbetat för bokförlag i både Spanien och
Mexiko. Selma Ancira tycker mycket om att resa och
besöker gärna platserna som hennes författare skriver om. Hon tycker att det är
värdefullt att personligen känna till ställena som hon ska beskriva på sitt
modersmål.
– Jag ska ge dig ett exempel. I ”Loxandra” skriver
Maria Iordanidou om vardagslivet i Konstantinopel, idag
Istanbul, i början av 1900-talet. Hur skulle jag kunna berätta om en maträtt om
jag inte vet hur den smakar? Hur skulle jag kunna beskriva färgerna och
dofterna i en stad som jag aldrig besökt? Jag behövde verkligen resa till
Turkiet och uppleva platserna som hon beskriver i boken på riktigt. Min egen
erfarenhet berikar översättningen.
Bland hennes
mest speciella upplevelser nämner hon arbetet med översättningen av Nikos Kazantzakis mästerverk “Spela för mig, Zorba”,
en bok som förde henne till den grekiska ön Kreta och till halvön Peloponnesos.
– Jag uppskattade verkligen den översättningen, även om det innebar väldigt
hårt arbete. Kazantzakis är en svår författare att
översätta. En av svårigheterna som uppstod när jag översatte boken var att
hitta orden som idag har försvunnit från grekiskan. På Kreta mötte jag gamla
människor som kunde ge mig betydelsen av ord som aldrig funnits i ordböckerna, eftersom
de endast användes på en viss del av ön. Att hitta dessa förlorade ord var
verkligen en häftig upplevelse.
Selma Anciras fotografier har visats på utställningar i olika
delar av världen. Hennes senaste utställning, “Havet är en dröm”, blev utvald att
öppna den nya ”Hall of Contemporary Art” på State
Museum of Fine Arts i Tatarstan i Ryssland 2016. Hon tar
alltid med sig sin kamera vart hon än reser och ibland har hennes fotografier
blivit omslag till böcker som hon översatt. Nu hoppas hon kunna ställa ut sina
bilder från Gotland en dag.
– Att fota är en passion i mitt liv, att fånga och bevara ett ögonblick av
skönhet. Översättning är också en passion. Och jag kan säga detsamma om att
resa… Jag antar att det är mitt sätt att förhålla mig till världen.
Text och foto: Maria Molin