Giorgos Chantzis
Översättning av Jan Henrik Swahn |
 |
Giorgos Chantzis
Mama mia
Häromdan såg de honom komma gående på vattnet eller något i den stilen. Närmare bestämt var det en som mindes sig ha sett honom i ena änden av bukten med en flaska i handen medan en annan hade sett honom i andra änden ute på piren med ansiktet riktat mot himlen. Hur vi kunde veta att det rörde sig om samma ögonblick? En blixt hade fastnaglat båda i samma fotografi. Hårresande om man betänker att han själv var av en tredje uppfattning, under utveckling.
Invärtes
Det har inte ens gått tre minuter sedan det allra sista meddelandet, som satte punkt för det förhållandet. (Den som fattar vad jag menar kommer att skratta käkarna ur led)
Till råga på allt ser jag utifrån mina begär och min ålder ut lite grann som huvudpersonen i Tarkovskijs film Offret; även om jag anstränger mig kan jag inte komma ihåg vad det var jag ville komma ihåg av dig
Några skamfilade möjligheter återstår alltjämt (det skulle inte kännas rätt med tanke på din omognad att helt strunta i alltihop)
Det är inte säkert att det fanns något hitom orden; men magsmärtorna är det inte lätt för dem att beskriva.
Essäns lösning
Hans knogar öppnades
så medan ögonblickets stoff förråddes
eller annars neutral mark
eller ännu en platsanvisning i tiden
en gloria (som ett tecken på tillgivenhet) att fortsätta med
i det förenade landskapet –
och om landskapet hade slagit följe med honom
och han var ett uttryck för varje del i landskapet
om vi utgår från att landskapet a priori härbärgerat varje struktur
(han visste att
han inte skulle kunna hålla ens minsta lilla tanke
varandes här/där1 i perfekt vakuum)
vad var det då som landskapet försökte uttrycka genom honom?
Och det fanns varken i verkligheten eller i dikten, eller i någon sorts mellanting mellan de två något annat än en konvex lösning eller en idéns tänjning
(i enlighet med den vilja han gav uttryck för i en pregnant mening)
_______________
1 dasein
Parmigianino1
till H. V. < J. A. < F. P.
Handen är utsträckt för att nå fram till linsen
Ansiktet förvrids för ett ögonblick
Om det hejdar sig nu kommer det att kyssa en reell bild
Vems?
Jag kommer att minnas dig för alltid
Jag kommer att minnas dig efter min död
Förvånar det dig att jag uttrycker mig så?
Det är inte jag som är han
Det är diktens subjekt som är det
Den dikten är det som lever nu, inte händerna och ögonen ovanför den
Den försöker hitta ett sätta att placera sin hand
(på ett sådant sätt den här gången)
Så att
det ska kunna ge all sin kärlek
(oavsett hur mycket du behöver)
Inte desto mindre är detta en historisk dikt
mellan två speglar
Om nu vår kärlek förmår att skapa historia
1 Francesco Parmigianino (1503-1540) Italiens renässansmålare. Hans målning Självporträtt i en konvex spegel har fått ge namn åt en diktsamling av John Ashberry.
Carousel
”Det är inte givet att vi med ord skulle kunna inringa samma början i fråga om verkligheten:
Och egendomligt nog: inte bara vad gäller fakta utan också det underliggande eftersom du alltid ska uppfinna en motpol för allting”
Varför utfrågar vi oss själva om val och motiv inför denna vridscen som far runt, runt med våra barn
Låt oss i stället fortsätta på denna enkelriktade väg
som underlättar för våra tvivels framfart
Neurofysiologin har varit vår tids stora stötesten, upplösningen av vår framväxt (befrielsen av vår framväxt?)
Här virvlar de fram – och om de stannar kommer vi som sagt att bli varse de organiska element som galopperar i deras drömmar.
Lumini och Sombri
Saknar jag något skulle det i så fall vara en tredje, oidentifierad version.
möbius
”Ladies and gentlemen velkommen1; får jag be om tystnad; som ni kan se, eller som ni inte kan se, så vet vi inte om vår fogliga katt är död eller inte. Nu skulle jag vilja be någon ur vår ärade publik att träda fram som vittne till ett omvänt bevis, ett antipoetiskt bokstavligt bevis (och inte, får man hoppas, litterärt antipoetiskt):
Men där har vi ju en, träd fram sköna unga dam, är ni beredd?
ala uno ala due ale tre
(en katt visas fram, omgiven av oräkneliga fosforescerande
ö g o n b l i c k)
Voilà! Ett kattdjur i stället för kärlek!
Att fokusera på den är detsamma som att påtvinga den en form (obligatoriskt)
om inte rör den sig åt höger och vänster Þ rätt genom dig:
föredrar ni att bli borttrollad eller att se på?
Vad väntar ni på?
Kärlek, ååh, kärlek kommer att bli frukten av detta experiments utförande framför en spegel
medan det granskande ögat granskas – det är inte lite det
Om ni kurtiserar den kunskap ni redan äger
är det som att låta viljan ge betydelsen en uppercut
Men vem kan å andra sidan så att säga inifrån betrakta den inverterade bilden: ingen
såvida inte ni för att se verkligheten ur en annorlunda synvinkel sticker huvudet mellan benen, som ni brukade göra som barn
eftersom något för att få mening måste motsvaras av något annat som saknar sådan, hur som helst, ett tillstånd, cherie, om vilket vi inte kan uttala oss om med någon som helst visshet
Såvida inte katten är både död och levande!”
1 En bandinspelning av Niels Erwin Möbius enda framförande av sin sketch The Cat på Det Kongelige Theater i Köpenhamn i mars 1927.
O2
herr archie for med en trombon genom north carolina
improviserande; längs vägen samlade han ihop ett band
vad är meningen med adjektiv
om inte att attackera meningen med hjälp av ljud?
beskrivningar av obsoleta känslor: poesi
vassssnackarniom: sidensvansens ssslirande
(som inte finns: sidensvansen varken viftar eller slirar med svansen)
om vi driver analogin mellan en oxymoron och en annan ytterligare ett steg:
som ett instrument för att utforska framtiden:
en trevlig bänk där en förfader sitter med benen i kors
- vad gör han?
- han käkar popcorn förväntansfullt! poesi
tar fart: efter att ha krossat ying-yang medaljongen
medan en rysk roulett med bittra kärnor fortsätter snurra!
(på sina knän) snälla: inga fler rörande tal
inga fler: ljusa ögon blå kropp blod:
en sorts motstånd mot ordens sjukligt sötaktiga konnotationer
som topali slår ner: det blåblodigas gnistrande fyrverkeri
elytis – elytis paaa! tsaaa!
(ja, hur kontrollerar man egentligen importen av icke induktiva resonemang
när monitorerna består av lådor
inuti andra lådor i det mentala landskapets djup?)
tänk om allting har gått från drama Þ ironi och tvärtom
ljushuvudaktigheten förblir orsakad av möjligheten till icke-existens
och andetagens djup, katalysatorns attribut
som upplöser alla fuktiga substanser medan den klarnar
vad än finns med för en säger en gnista… på grund av bristen på syre
imaginärt liv är bundet
och utfrågat om röda blodkroppar och berått mod
en tanke under en sammansättning av gaser var ett nyhetsvärt ämne
och jag… ett tvivel som tappat andan
0Þ1
[…]
ja ja, det är klart, det glömde jag att vänner och föräldrar… ingenting… ingenting
de genererar andra vänner och andra föräldrar och så vidare;
kom, kom: nuets lösta tvetydigheter
skyddar oss från en rätt och slätt dramatiserad invigning, eller hur?
[…]
vykort 1: andfådd kvinna omgiven av fuktiga, gotiska byggnader,
2: rött himmelsgult hussvart vatten 3. viola da gamba
medan du i gränsfall kräver allt eller inget
föredrar att tala om dig själv och det
på ett sådant sätt att både det och du själv imiteras!
inte desto mindre undkommer du inte den atonala verkligheten
(ett bosanovasteg inför dina översvämmade ögon)
med en frälsande rytm: du kommer att råka illa ut om du inte
bidrar till det oavslutades sköna konst
där du inte vill att dikten ska upphöra
utan komma samtidigt som den går i ett aldrig sinande slut
kretsa runt, runt som ett hologram i din trädgård
samla dendriter från materia och antimateria allt lika välvattnat!
poesi kan inte vara bara det som undflyr orden:
(dina lemmar har redan börjat paralyseras
din bedövning en flod som svämmar över dig)
medan allt omkring dig blir kurvigt är dina missiler paraboler
för dig att se att säga att göra för att nå fram till slutvisionen
som du inte har tid att skriva ner
- ditt upplösta jag bredvid dig djupt nedslaget
ser dig tyna bort och viskar enkelt:
”förlåt mig men det är inte mitt fel att det sammanhang vi ingår i ingår i ett helt annat sammanhang och att du vistas i denna naiva verklighet
du sådde ditt mysterium och skördade dess frukter”
att påstå det rakt ut vore absurt: säg det inte:
att vi poeter (vad då vi? vad då poeter? äh, skit i det)
bär verkligheten inskriven i våra ömmare delar
[…]
VEM SA NÅGOT OM MELANKOLI
den
som tänder på böckers läppar
på svarta kanalers fuktighet
på museigrindar
[ - Hur är läget, hur lever livet?
(med något lägre röst)
- Det är väl okej
- Du verkar inte må så bra, vad är det som hänt?
(med eftertänksam röst)
- Kan vara depression.
- För att du kom tillbaka?
(med uttryckslös röst utan
den sedvanliga ironin)
- Nej, jag vet faktiskt inte, så…]
den
som gick upp klockan fem på morgonen
för att läsa Kopland?
eller vänta
den
som gick upp; och när han nu ändå var uppe
varför då inte läsa Kopland?
eller
den
som gick upp utan en tanke, bara
i ivern att ta itu med ett eller annat?
”Sopor måste vara vår tids poesi”
men sopor i Haag ser man inga
Kraxanden, jod, fukt,
ocean och längre ner: urban kultur
Acceleration de tous les sens
(det är vad han längtar efter)
Teorin M anlände – att vi måste förklara oss själva
(det längtar han inte efter)
Baaden-Bit skulle man kunna tänka sig
men det var ingen billig/dyr lösning
Provisoriska tulpaner
A Non-Sense Adieu?
What is Visby without a V
Without a b
Just an isy way to be
Nothing matters either
What is Visby without la vie
Without to be
Just an S in Baltic Sea
Just an S without the Ex
All the rest and all the Pre
What is Visby before me
Just a Visby vis-à-vis
That goes by
If not Me
What will Visby tend to be
Just a thought a priori
That exists before to see
As the Beauty in you and me
No please,
other sweetie words for me
Other sweaty ways to be
It will slip as memory
This land brings me
Back to see
Everywhere berry-tea
“So cool contitori!”
You have to choose category
To be in you
Or you in me
Not just “to be or not to be”
I am diluted in the sea
If not now in a short time
I´ll be a memento mori in eternity
I love you and there is no way to be
You in you and me in me
Giorgos Chantzis
Visby 24. VIII. 08
|
|
|
|
|
|
