|
|
 |
Intervju med Antje Rávic Strubel
Förtrollad och iakttagelse. Det är den tyska författaren och översättaren Antje Rávic Strubels favoritord på svenska. Sommaren 2006 åkte hon över till Stora Karlsö strax utanför Gotlands västkust och blev just en förtrollad iakttagare, fascinerad av de mäktiga klipporna täckta med fåglar. På färjan tillbaka skrev hon de första orden på en historia med Stora Karlsö som spelplats. Fem år senare kom romanen ut med titeln Sturz der Tage in die Nacht (Dagars fall ner i natten).
Det är andra gången Antje Rávic Strubel vistas på Östersjöns författar- och översättarcentrum. Men hon har besökt Gotland och andra platser i Sverige flera gånger sedan hon blev betagen av det värmländska landskapet, dit hon först kom för att paddla kanot och där hon sedan köpte ett sommarhus. Här på en campingplats i Värmland lät hon sin roman Kältere Schichten der Luft (Kallare skikt av luft, S. Fischer, 2007) utspela sig. Samma år som romanen kom ut fick hon ta emot Hermann Hesse Prize och nominerades till Leipzig Book Fair Award i Tyskland.
Sommaren 2013 deltog hon i Östersjöns författar- och översättarcentrums litteraturfest och 20-årsjubileum, där hon läste ett utdrag ur Dagars fall ner i natten (S. Fischer, 2011) – romanen som hon skrev efter en euforisk utflykt till Stora Karlsö.
– Det var en helt annan stämning då, Visby vibrerade av folkliv. Nu på vintern tycker jag att atmosfären här påminner om ett kloster, i betydelsen att få arbetsro att sitta koncentrerat och skriva. Den här blandningen av stillsam småstadstillvaro och den nästan arkaiska naturen som finns här – tallskogarna och enarna – är väldigt produktiv. Det unika landskapet inbjuder till kontemplation, säger hon.
Antje Strubel föddes i Potsdam i Östtyskland 1974 och var 15 år när Berlin-muren föll.
– Det du upplever som barn kan verka normalt för dig just då. Det var först efter att muren fallit som min barndom inte såg så normal ut längre när jag blickade tillbaka på den. Jag tror att det sätt som jag ser på verkligheten har påverkats av min uppväxt, då jag förstod att det inte bara fanns en verklighet, eller att den verklighet som vi tror finns när som helst kan förändras.
Ett namn för skrivarjaget
Hennes senaste bok, som hon just avslutat, kommer ut nästa vår med titeln In den Wäldern des Menschlichen Herzens (In the Forest of the Human Heart), en episodisk roman i tretton fristående kapitel som samtidigt hör ihop – alla karaktärer är på resande fot. Även i den här boken har hon återvänt till Sverige: ett kapitel utspelar sig på västkusten i närheten av Göteborg och ett annat i Herrvik på Gotlands östkust – ett landskap med sanddyner och tallar som påminner om hennes barndom, då familjen campade vid Östersjön.
– Mina böcker handlar om hur vi upplever verkligheten, dess kategorier och osynliga gränser. Jag ställer alltid frågor om varför saker och ting är som de är. Måste det vara så som det verkar? Tänk om det var på ett helt annat sätt? Vi använder oss inte så mycket av friheten som vi tillskriver individen, den frihet som vi värderar så högt.
Ett annat återkommande tema i Antje Rávic Strubels romaner är gränser: mellan nationer, men också sociala gränser. Flera av hennes romaner behandlar relationen mellan öst och väst och hur de närmar sig varandra. Böckerna handlar också om vår tendens att ständigt inordna oss själva i kategorier.
– Det tydligaste exemplet är min roman Kältere Schichten der Luft, där jag försöker sudda ut genus- och ålderskategorier. Det är en kärlekshistoria mellan två kvinnor i 30-årsåldern som blir förälskade, men inte i egenskap av dessa två kvinnor utan eftersom de uppfinner en kärlekshistoria mellan två tonåringar – den första förälskelsen mellan en kille och en tjej. Jag har försökt att skriva om två kroppar och fyra identiteter, berättar hon.
Antjes mellannamn ”Rávic”, som står på bokryggarna men inte i hennes pass, hittade hon på när hon skulle ge ut sin debutroman, 27 år gammal. Namnet beskriver en avskild identitet som hon klär på sig när hon skriver.
– Jag känner att jag är annorlunda när jag skriver, som om det finns en annan identitet eller ett annat sätt att vara som läggs till mitt vardagsliv. Jag lekte med bokstäver och ville att det skulle låta på samma sätt som det känns när jag skriver. När jag är bortkopplad från mig själv som i ett adrenalinrus, ett tillstånd av skärpt varseblivning som avviker från mitt normaltillstånd. Det var den upplevelsen som jag ville ge ett namn och Rávic låter exakt som den känslan.
En roman föds på Stora Karlsö
Antje Strubel kom till Gotland sommaren 2006 för att göra research för en resehandbok på tyska om Sverige, Bruksanvisning för Sverige (Piper Verlag, 2008) där hon berättar om landets historia, mentalitet och landskap på ett essäistiskt sätt.
– Jag hamnade på Stora Karlsö och blev så fascinerad av platsen att idén till en roman väcktes där. Ögonblicket var så vackert och enastående och grep tag om mig så starkt att jag började skriva ner ord direkt, säger hon.
På färjan tillbaka skrev hon de första två sidorna om upplevelsen att komma till den här ön och fågelskyddsområdet. Därifrån utvecklades berättelsen och hon gjorde mer research. Det blev en historia om en kvinnlig ornitolog från DDR som jobbar på Stora Karlsö, en ung man som inleder en kärleksaffär med henne och en före detta Stasi-agent som spionerar på dem och bär på en hemlighet som berör dem alla tre. Sturz der Tage in die Nacht nominerades till The German Book Prize 2011.
Förutom arbetet som författare undervisar hon i kreativt skrivande på universitetet i Leipzig, skriver essäer för tidningar, och pjäser och bokrecensioner för radio – främst skandinaviska och engelskspråkiga författare. Favoriter bland de svenska är Hjalmar Söderberg, Kerstin Ekman och Sara Stridsberg.
Efter studenten gjorde hon praktik i en bokhandel och studerade senare amerikansk och tysk litteratur samt psykologi i Potsdam och vid New York University. I New York gjorde hon också research till en roman genom att, liksom huvudpersonen, jobba som ljustekniker på en liten teater. Nu har hon flyttat tillbaka till uppväxtstaden Potsdam.
– Efter tio år i Berlin kände jag att jag behövde se natthimlen, inte bara storstans upplysta himmel, uppleva årstiderna och andas in doften av skog och gräs, säger hon.
Den här gången har Antje Rávic Strubel varit på Östersjöns författar- och översättarcentrum i tre veckor i februari och jobbat med en översättning; en novellsamling av den amerikanska författaren Lucia Berlin. Det var under en vistelse på det tyska konstnärsresidenset Villa Aurora i Los Angeles som hon upptäckte en annan amerikansk författare: Joan Didions verk.
– Jag är helt fascinerad av hennes exakthet, hennes skärpa. Hon är en av mina största inspiratörer. När jag upptäckte henne ville jag ta reda på hur hennes språk låter när jag överför det på det sätt jag hör det tyska språket. Jag ville uppleva den förvandlingen, det var därför jag började översätta.
Text och foto: Maria Molin
En av Antje Rávic Strubels romaner finns översatt till engelska:
Snowed Under (originaltitel: Unter Schnee, Red Hen Press, Los Angeles 2008)
|
|
|
|
|
| |
|
|
|
